Den stora kärleken..
Är precis vad jag fått möta. När man mår som värst, när dalen känns djup och man inte har särskilt mycket hopp för en vacker framtid det är då man ska göra sitt livs beslut..
Efter jag sett filmen Sex And The City när den kommit, var jag så arg, less och besviken att jag bara fortsatte i samma olyckliga ekorrhjul som bara snurrade snabbare och snabbare till.... ja till vad, till en stigande ålder och sedan en död..? Att jag tog tag i mitt liv, jag letade och längtade efter den stora kärleken jag med, efter att få hitta någon som kom att betyda mer än mig själv.. Någon som kunde uppfylla mina misslyckandes erfarenheter med kvaliteter som jag nu hade som kriterier som definitivt var tvungna uppfyllas, annars fick det vara!
Ikväll har jag legat hemma hos min syster och sett Sex And The City 2, fullkomligt lycklig över min livssituation idag, känna igen mig att Jaa jag har hittat han med stort H, jag har hittat den man jag vill dela hela mitt liv och framtid med!
Jag har hittat min Mr Big!
JAG ÄLSKAR DIG ÄLSKLING <3
När man måste skriva sådär mycket om sin älskade är det något som inte står rätt till. Knakar det i fogarna?
