Mina ben är borta, dem höggs av under tiden av en halv sekund.. :´-(
Nej jag vet egentligen inte vart jag ska börja, varför händer detta mej??
Torsdags morgon åkte ja o mannen till Umeå för att jag skulle bli inskriven, en massa prover skulle tas, träffa narkosdr för en narkosbedömning samt en MR skulle göras för att se exakt vart tumören växer och OM den blivit ngt större??
Vi hade den första tiden kl 10.30, sen en tid igen kl 14, men fick tyvärr inte lämna sjukhuset under den tiden, jaha vad skulle man då göra, sitta i väntrummet som dessutom var i samma rum som matsalen, dvs där ALLA nyopererade samt andra opererade patienter satt?? Kl 14 tiden blev förflyttad till kl 15, kl 16 tiden flyttad till kl 16.30 & ändå inte i tid när jag stod där..
För det första trodde jag faktiskt inte att ja skulle komma in på avdelningen denna dag, utan på en mer allmän mottagning, så de blev verkligen en skräck för mig att kliva in genom dörren, titta till höger för en ev. mottagingssköterska och se en nyopererad kvinna som satt med hela framsidan av huvudet öppnat, med ett stort blodigt bandage, -min mage vände sig ut o in, det blev en chock, jag fick ångest och svårt att andas, visste inte vart jag skulle titta..!! Alla som var där hade mer eller mindre plåstrade huvuden, kateter hängandes vid benet, och alla, ALLA gick med rollator!!! Fan ska JAG vara här nästa vecka, nyp i mig o säg att jag drömmer, en hemsk hemsk mardröm? Snälla...
Hela dagen träffade ja en massa sköterskor, uskor o läkare, sen efter min MR var klar kl 17 fick vi lämna sjukhuset med en massa förhållningar om hur ja skulle komma tillbaka på söndag e.m för att träffa kirurgen och få sova på patienthotellet..
Dessutom inse att de finns många uskor o sköterskor som är totalt värdelösa på ta prover, tror den ena spräckte kärlet på min hand, och den andra i armvecket, samt hon förstörde 2 prover så dem var tvugna tas om.. :(
Läkaren som gjorde en massa tester på mig i samband med mitt känselbortfall samt BT tittade med mig på röntgenplåtarna som blev tagna i nov -09 där tumören syntes ordentligt(!!) -han såg den inte & frågade MEJJ vart den var?? Och jag såg den direkt, hmm.. ja de kändes ju tryggt eller??
BT var 140/90, dvs skyhögt så de e väl inte så konstigt att ja har hemsk huvudvärk, sömnig och illamående dagarna i ända?
Vi åker som sagt hem och sen ringer Dr fredag f.m för att meddela att ja inte behöver komma på söndag för tumören är borta visade tydligen senaste MR som togs?? De ska egentligen inte kunna gå, de har ingen förklaring annat än att kirurgen ska ringa mig o prata om detta (han har fortf inte ringt) samt så ska ja få ha kontakt med neurologen då ja fortf har mina krämpor..
Det jag är så hemskt orolig över nu är:
-har dem blandat ihop mig med ngn annan?
-har dem röntgat fel/för liten del av hjärnan?
-har dem röntgat fel sida?
-är det samma Dr som tittat nu som inte hittade den på sista MR?
-är det överhuvudtaget NGN specialist som tittat på plåtarna??
Det var ju faktiskt fel personnr på mig när ja skulle in på MR :( Just nu vet ja inte vad jag ska tro/tycka/känna. Allt känns så overkligt, tänk OM den finns där fortfarande, tänk OM den växer, den är elakartad, så att när dem nästa undersökning inser att ja nu är den stor som en apelsin och inte "bara" de 3x5cm som sist??
Sista halvåret har mina känslor svallat mellan hopp och förtvivlan och just nu vill jag ligga i min säng, inte klä på mig, inte äta, inte träffa ngn och definitivt inte prata i telefon!!
Jag o mannen tog därför o packade ihop oss idag o åkte o handlade lite byggmateriel så vi kan roa oss här hemma o ha tankarna på annat håll, för dem kommer över mig och många tårar med dem flera flera ggr/dag.. Detta önskar jag ingen vet ni det!!
Hade jag inte haft mina underbara barn och min man samt min familj och fina vänner hade ja hoppat framför tåget helt säkert, jag orkar verkligen inte mer.. Vart faan ska jag hitta tillbaka till mig själv igen??
Fotade mig i bilen idag, dem säger ju att ögonen är själen spegel, och joo, de kan man nog säga, för säger inte mina ögon mig och er andra den smärta jag har inom mig så vet ja då inte vad som skulle kunna göra det..?
Torsdags morgon åkte ja o mannen till Umeå för att jag skulle bli inskriven, en massa prover skulle tas, träffa narkosdr för en narkosbedömning samt en MR skulle göras för att se exakt vart tumören växer och OM den blivit ngt större??
Vi hade den första tiden kl 10.30, sen en tid igen kl 14, men fick tyvärr inte lämna sjukhuset under den tiden, jaha vad skulle man då göra, sitta i väntrummet som dessutom var i samma rum som matsalen, dvs där ALLA nyopererade samt andra opererade patienter satt?? Kl 14 tiden blev förflyttad till kl 15, kl 16 tiden flyttad till kl 16.30 & ändå inte i tid när jag stod där..
För det första trodde jag faktiskt inte att ja skulle komma in på avdelningen denna dag, utan på en mer allmän mottagning, så de blev verkligen en skräck för mig att kliva in genom dörren, titta till höger för en ev. mottagingssköterska och se en nyopererad kvinna som satt med hela framsidan av huvudet öppnat, med ett stort blodigt bandage, -min mage vände sig ut o in, det blev en chock, jag fick ångest och svårt att andas, visste inte vart jag skulle titta..!! Alla som var där hade mer eller mindre plåstrade huvuden, kateter hängandes vid benet, och alla, ALLA gick med rollator!!! Fan ska JAG vara här nästa vecka, nyp i mig o säg att jag drömmer, en hemsk hemsk mardröm? Snälla...
Hela dagen träffade ja en massa sköterskor, uskor o läkare, sen efter min MR var klar kl 17 fick vi lämna sjukhuset med en massa förhållningar om hur ja skulle komma tillbaka på söndag e.m för att träffa kirurgen och få sova på patienthotellet..
Dessutom inse att de finns många uskor o sköterskor som är totalt värdelösa på ta prover, tror den ena spräckte kärlet på min hand, och den andra i armvecket, samt hon förstörde 2 prover så dem var tvugna tas om.. :(
Läkaren som gjorde en massa tester på mig i samband med mitt känselbortfall samt BT tittade med mig på röntgenplåtarna som blev tagna i nov -09 där tumören syntes ordentligt(!!) -han såg den inte & frågade MEJJ vart den var?? Och jag såg den direkt, hmm.. ja de kändes ju tryggt eller??
BT var 140/90, dvs skyhögt så de e väl inte så konstigt att ja har hemsk huvudvärk, sömnig och illamående dagarna i ända?
Vi åker som sagt hem och sen ringer Dr fredag f.m för att meddela att ja inte behöver komma på söndag för tumören är borta visade tydligen senaste MR som togs?? De ska egentligen inte kunna gå, de har ingen förklaring annat än att kirurgen ska ringa mig o prata om detta (han har fortf inte ringt) samt så ska ja få ha kontakt med neurologen då ja fortf har mina krämpor..
Det jag är så hemskt orolig över nu är:
-har dem blandat ihop mig med ngn annan?
-har dem röntgat fel/för liten del av hjärnan?
-har dem röntgat fel sida?
-är det samma Dr som tittat nu som inte hittade den på sista MR?
-är det överhuvudtaget NGN specialist som tittat på plåtarna??
Det var ju faktiskt fel personnr på mig när ja skulle in på MR :( Just nu vet ja inte vad jag ska tro/tycka/känna. Allt känns så overkligt, tänk OM den finns där fortfarande, tänk OM den växer, den är elakartad, så att när dem nästa undersökning inser att ja nu är den stor som en apelsin och inte "bara" de 3x5cm som sist??
Sista halvåret har mina känslor svallat mellan hopp och förtvivlan och just nu vill jag ligga i min säng, inte klä på mig, inte äta, inte träffa ngn och definitivt inte prata i telefon!!
Jag o mannen tog därför o packade ihop oss idag o åkte o handlade lite byggmateriel så vi kan roa oss här hemma o ha tankarna på annat håll, för dem kommer över mig och många tårar med dem flera flera ggr/dag.. Detta önskar jag ingen vet ni det!!
Hade jag inte haft mina underbara barn och min man samt min familj och fina vänner hade ja hoppat framför tåget helt säkert, jag orkar verkligen inte mer.. Vart faan ska jag hitta tillbaka till mig själv igen??
Fotade mig i bilen idag, dem säger ju att ögonen är själen spegel, och joo, de kan man nog säga, för säger inte mina ögon mig och er andra den smärta jag har inom mig så vet ja då inte vad som skulle kunna göra det..?
Kommentarer
Postat av: Mona
Det känns som att du borde kräva att de dubbelkollar det där. Det låter ju skumt att det bara ska försvinna sådär utan vidare...
Hoppas läkaren ringer snart så du får ställa många frågor och få några svar...
kram
Postat av: Cecilia
Hur ska ni gå vidare nu då? Tycker att de är skyldiga att göra en ordentlig undersökning!! Vi tänker på er, kramar från cissi och benne.
Trackback
