Idag finns en konstig känsla i kroppen..
JAG VILL INTE DE HÄR!! Det känns så stort o otäckt hela grejen...
Jag har alltså ringt till neurokirurgmottagningen i Umeå på morron, för mer vetskap när min operation ska ske.. Jag har ju väntat nu i 1½ månad på en kallelse.. Men tänkte som så -de kanske känns bättre att veta ett datum, lättare att planera framåt, med arbete, sommarlov osv.. Att väntan skulle bli så mycket lättare, men NEJ!! det blev bara så verkligt o otäckt! =(
Operationen kommer bli tisdag den 6:e April på Umeå Universitetssjukhus, & när ja var på informationen sa dem att ja kommer bli inlagd en mån o opereras en tisdag, men den 5:e är ju en röd dag så ev blir de väl tors veckan innan.. En magnetröntgen ska ju göras innan för att se om tumören vuxit sedan sist..?
Jaja de e väl bara bita ihop o hoppas att dessa sista veckor ska springa iväg, men just nu känns de tradigt och sååå långsamt, det är ju bara kallt o jävligt.. :(
Så ni läsare som läser detta, snälla tänk lite extra på mig dessa dagar, kom med förslag on ngn rolig aktivitet både för mig eller för mig o barnen, veckorna e nog långsamma då mannen e på bortajobb, och jag gruvar mig lite för hur långsamma de ska kännas nu..... tyvärr...
Bara kom o hälsa på, fika en stund, eller bjud mig på lunch/middag, få mina dagar att gå!!! :)
Nu ska ja fortsätta elda, de var -31 här på morron kl 8 när ja o Milton vaknade, sen är det dags åka till mormor o hämta Tindra, sen vidare o gratta Mayas storasyster Alva 2 dagar i efterskott!!
Ha en bra dag, hej svejj.. /Mallan
jg kommer hem 12 mars!!
Hej! Stort lycka till med operationen, hoppas att ni kan få tiden att gå till det är dags. Jag bor på andra sidan älven (i Nybyn) och brukar läsa din blogg lite då&då, det är roligt att läsa om andras vardag med småbarn och allt som hör livet i övrigt till. Som sagt, stort lycka till! /Ingela
Tänker på dig!!!!!
Hej Malin!
Jag läste din kommentar på Knoppen i hjärnan och såg att du förmodligen har samma tumörtyp som jag haft: benignt meningiom i bakre skallgropen. Jag opereades i maj -07, men till skillnad från dej behövde jag inte vänta på operation, tumören upptäcktes inte förrän jag sjönk i medvetande efter en annan operation. Alltså vaknade jag på Niva i Lund, och hade inget minne alls av de senaste dagarna. Efteråt, när chocken lagt sej, kan jag känna att det nog var skönt att slippa gå och oroa sej för det som komma skulle. Du undrade en del om hur det är efteråt, om jag nu minns rätt. Jag var ganska borta de första dagarna, hade dålig koll på tid och rum och kände inte riktigt igen folk, men efter 4-5 dagar vände det helt. Då fick jag flytta till mitt hemsjukhus där jag var kvar till alla provresultat kommit. Kateterna togs bort när jag lämnade Niva. Så var jag hemma någon vecka innan jag började på rehab några timmar 2 dagar i veckan. Det var öppenvård så jag åkte taxi dit och hem och så var jag där och tränade med sjukgymnast, vävde i arbetsterapin och framför allt pratade med en kurator. Det var många tankar om det som hänt och känslor som var bra att få hjälp att hantera. Jag har fortfarande kvar kuratorskontakten trots att det gått snart 3 år. Det känns som en viktig kontakt, någon att bolla med när inte allt blir som man tänkt....
Det är ju så att alla upplever det här olika men det finns några saker som de flesta verkar kämpa med och det är hjärntröttheten, som är så svår för andra att förstå, och så att man är så skör fast att man ser så frisk ut. Nu önskar jag dej allt gott inför din operation och rehabilitering. / Eva
